julia

är du här nu igen? här sparar vi inte på självgodheten, nä-ä då! när jag vaknade imorse hoppades jag på en relativt varm dag. men det var ju förfan mulet fram tills fem snåret då man såg en skymt av solen. skräpning vädert! det är verkligen så att om det är bra väder så känner man sig mycket gladare, konstigt nog.

jag har varit sur i tre dagar nu. jag vet inte riktigt varför, jag borde skärpa mig. mamma och pappa får ta alla kommentarer jag kastar ur mig hipp som happ och snart kommer dom säkert tröttna och fråga det vanliga "är det något som har hänt?". nej kära lilla mamma, det är inte något som hänt. och även om det var det, är du den sista jag skulle berätta det för. förlåt, men så är det verkligen!

hur sakta tiden än går, så går den ju. skulle bara vilja stanna världen för någon timme eller två. tänk vad skönt att bara vara ensam. springa runt, nita folk som man tycker illa om och krama alla man tycker om. visserligen skulle dom alla vara förstelnade men än då. haha, snacka om att dagdrömma.
som vanligt på tisdagar är det inte ett skvatt bra på tv (ja DH, men jag följer inte det, så nej!) så det blir väl en helkväll framför datorn. är inte så taggad, menmen.

en bra sak jag precis kom på var att jag har lärt mig att skriva helt, absolut helt, utan att titta på tangentbordet nu. det är skönt, det är så jobbigt att göra det. jag har sagt att jag kunnat göra det förut, men nu är jag verkligen säker, iallafall på mitt tangentbord. jaja, dags att sluta skriva blaj. idag var det kul att blogga, undra varför.
ciao fuckers!