julia

Jag och Madde tog tåget ner till Malmö och Malin tors-lör. Det bästa jag gjort på länge, så skönt att bara få skratta och vara och prata ett par dagar. Dessa vänner jag har alltså <3 Igår hade jag en tre dagars bakfylla som satt i sig idag också. Först vaknade jag 06.15 av att min granne fyllde badkaret och sen låg och plaskade? Alltså wtf? Det är så sjukt lyhört här men alltså måndag morgon i badet, komigen. Iofs är denna låt deras absoluta favorit som de spelar minst 1 gång om dagen på högst volym med fetaste basen så är ju inte förvånad om de ska bada i ottan också. Nåväl, därav blev jag tidigt till gymmet där jag svettades som aldrig förr pga. fyrtioelva liter alkohol i kroppen som skulle ut, somnade nästan i skolan på en mördande 3 timmars föreläsning och cravade ris och tomatsås hela dagen så åt ca 1 kg ris och 1 liter tomatsås till middag framför Game of Thrones. Ingen drömdag som ni hör. Har haft ont i magen hela dagen också. I alla fall. Ligger nu och kollar på min favoritkanal Nat Geo Wild och ska gå och lägga mig. Imorgon har jag bestämt att jag ska upp vid sju med Oskar och sen till skolan och plugga hela dagen. Har gjort matlåda till och med. Ris och tomatsås såklart, iofs drömgott. Nu ska jag kolla lite på hemnet som vanligt, går allt som det ska flyttar jag till Helsingborg i höst men mer om det en annan gång. Godnatt!!

Jag kommer ofta och tänka på detta när jag har tid att tänka och det blir oftast till och från skolan. Så börjar jag alltid tänka på min familj. Min mamma, pappa, storebror och Tyan (ja - han ingår!). Hur lyckligt lottad jag är, hur mycket jag håller av dom, mitt beroende av dom på flera olika plan. Pappas råd och lugn, mammas kärlek som hon alltid skämmer bort mig med och humor som vi delar, min storebrors omtanke, intelligens och känslan av att vara så jävla bra vän med någon man alltid kommer ha nära, ens bror liksom. Och Tyan ger mig ingenting medvetet från hans sida men den hårbollen gör mig ändå varm i själen. Så alltså ni hör ju? Det är ju drömlivet här. Som sagt jag börjar i den änden, tacksamheten och egenskaperna som jag radar upp i minnet. Gräsplättar och hyreshus fladdrar förbi i ögonvrån samtidigt, kanske lyssnar jag på den här låten eller den här. Så börjar det gnaga i hjärnan, Tyan är faktiskt 13 år och det är gammalt för en katt, alltså kommer han kanske dö snart. Och så tänker jag på mina föräldrar som båda har sjukdomar som de aldrig kommer bli friska ifrån och som kommer hämma dom ju äldre dom blir. Och så tanken på att jag kanske kommer leva halva mitt liv utan dom, alltså när jag kommit dit så är tårarna halvvägs ute. Och så fortsätter jag ändå av nån jävla anledning, då tänker jag på min storebror som jag tänker att jag alltid har kvar och så blir jag rädd att något ska hända honom och vill nästan reflexmässigt ringa och fråga vad han gör (jag vet att han är på jobbet). Och alltså VARFÖR tänker jag så här? Flera gånger i veckan. Så vill jag gråta och åka hem till mina föräldrar och bara sitta och klappa på dom och kramas och "ta vara på tiden". Alltså tillägg här att tiden INTE är knapp utan liksom vi har all tid. Och ofta kommer också tanken på att jag måste ha en bebis så att dom får vara mormor och morfar och träffa det lilla livet. Alltså ni hör ju. Är det någon mer än jag som har en sån rädsla för det här? Livet och döden och förgängligheten som äter ens hjärna utan förvarning? Jag hatar det i alla fall. Den ledsamheten sitter liksom kvar i magen i nån timme alltså. Det är inget att vara ledsen över. Jag ska ju fan vara glad att jag har dom, eller hur? Och jag är det också. Så glad att jag alltså blir ledsen ibland? Det är ju det mest idiotiska jag hört. Måste öva mig att sluta tänka i dessa banor alltså, jag göder ju en ångest som tillslut kommer bli ohanterbar.

imorgon är det fredag igen och nu har typ halva februari gått, så skönt att det snart blir vår och sol, det här mörkret alltså, stormtrivs inte. fyfan alltså, jag har varit sjuk sen i söndags nu. och inte sådär äckelvidrigtsupersjuk att man ligger däckad i feber utan en hejdundrans förkylning, ständig huvudvärk, febertoppar, hosta och allmänt hängig och trött. jag blir så sällan dålig så jag förstår att det måste vara såhär ibland men det förstör min träning och det gör mig fly förbannad. jag är beroende av att träna, för att vara pigg, få energi, få göra av med energi, må bra och vara glad och ingenting av det där är jag just nu. imorgon blir det också vilodag men på lördag så måste jag må bättre. håll tummarna för mig snälla, så jag kan bli glad igen <3 imorgon är det alla hjärtans dag ju, den ska jag spendera med tentaskrivande och sen med han den där mannen som har mitt hjärta. äta ute, hålla handen, pussas och sånt där man gör när man är ihop med någon, ni vet. klar med 1/4 av religionshistorian nu redan, så kul, tycker alla borde läsa det för att få en ökad förståelse om något som faktiskt spelar en stor roll i flera samhällen runtom i världen. det glöms liksom bort här i sverige i och med att vi är ett så pass sekulariserat land. nu ska jag äta apelsiner och dricka te och bli FRISK. och se Frozen ska vi göra också, barnfilm alltså <3