things we learn to forget.
jag tror att det här har varit det bästa och värsta året i mitt liv. de första åtta månaderna var jag nog lycklig varje dag. och de sista fyra helt tvärtom. jag har förstått att ens familj är viktigare än vad man tror och ännu mer hur mycket man ska ta hand om och uppskatta sina vänner. det känns lite fel att jag ska behöva förlora någon jag älskar så himla mycket för att jag själv ska förstå hur mycket jag behöver alla andra som fortfarande finns kvar. men nu är det så och det kanske är det bästa som kommer ur den här helveteshösten. nu känns det i alla fall lite som om mitt liv börjar på riktigt. första året i mitt liv jag inte är tvingad till att göra någonting alls om jag inte själv vill. känns ganska bra. gott nytt år <3
skynda dig älskade, skynda att älska.
jag hade hittat en klänning. i siden och sammet. som kostade alldeles för mycket. men var alldeles för perfekt. den skulle jag ha på mig på lördag och framför allt på begravningen. så tänkte jag att jag kanske får lite pengar i julklapp om jag har tur. och så fick jag mig ett presentkort av mamma för hon visste hur jag tjatat om klänningen. och så idag skulle jag åka in och köpa den. då har dom reat ut den på halva priset och den är helt slut. jag började grina på vägen hem från tunnelbanan. över en klänning i siden och sammet.
jag befinner mig för tillfället i en allergisk reaktion. där av alldeles för mycket snor, rinnande, röda och kliande (kliande till förbannelse alltså herregud) ögon. igensvullna på morgonen. någon spärr i mitt huvud tar inte mina ben och säger åt dom att gå till doktorn.
jag befinner mig för tillfället i en allergisk reaktion. där av alldeles för mycket snor, rinnande, röda och kliande (kliande till förbannelse alltså herregud) ögon. igensvullna på morgonen. någon spärr i mitt huvud tar inte mina ben och säger åt dom att gå till doktorn.
a new xmas story.
jag var nervös när jag vaknade igår morse. inte den nervösa eller kanske mer förväntansfulla känsla man hade när man var liten inför julklapparna. bara nervös och lite ledsen. för ungefär en och en halv månad sen satt jag och planerade julafton i mitt huvud. vi skulle se till att farmor fick droppet senare än vanligt, kanske vid tio eller elva på kvällen så hon kunde vara hos oss hela dagen. eller hon kanske inte behövde något dropp alls. kanske om hon inte var hemma än så skulle vi väl vara på ks vid tolv och hälsa på henne några timmar men det bästa vore ju om hon bodde hemma. vi kanske kunde fira julafton hemma hos henne så hon slapp ta sig någonstans. något av det i alla fall.
ferdinand rullar på tvn och luktar på sina jävla blommor under sin jävla korkek. det blir tyst bland oss. till slut säger pappa att det här var ju morsans favorit. alla vet, alla har våndats för dessa fem minuter. fortsatt tystnad. kan. det. bara. ta. slut.
ferdinand rullar på tvn och luktar på sina jävla blommor under sin jävla korkek. det blir tyst bland oss. till slut säger pappa att det här var ju morsans favorit. alla vet, alla har våndats för dessa fem minuter. fortsatt tystnad. kan. det. bara. ta. slut.
jag fick en av dina vigselringar igår. den är i vitt guld med små stenar och alldeles jättefin. jag ska bara putsa upp den och förminska den lite så den passar på mina beniga fingrar. jag fick silverringen med den stora blågröna stenen också och den passade perfekt. det var sig inte likt igår, inte som vanligt, inte som det brukar, inte som jag önskar att det vore. det märktes så jävla tydligt att du inte var där och det var fan fruktansvärt. visst skrattade vi och hade det så där bra ändå men det var bättre med dig. fortfarande har jag inte riktigt förstått det här. och ändå så saknar jag dig så himla mycket. och kan inte låta bli att ändå gråta, bara lite numera, inte så som förut. men ändå. åh. god jul lilla farmor <3
..
jag har alltid sagt att när farmor försvinner så kommer jag bara dö jag också. och nu sitter jag här utan henne. och jag har så ont överallt. och jag saknar henne så mycket. jag vet inte vad jag ska göra eller var jag ska ta vägen. jag kan inte andas. jag gråter och somnar. vaknar och gråter. känns som om det här är ett dåligt skämt. jag kan inte ens tänka att det här har hänt för jag kan inte greppa det. den här chocken. så overkligt känns det. jag älskar dig så mycket lilla lilla farmor. och det kommer vara hemskt att vara utan dig. och nu har det gått en vecka och det känns som tusen år. jag visste att det här skulle knäcka mig men fan inte så här. jag kommer sakna dig så mycket att hjärtat spricker. det är så orättvist. livet. jag hatar det just nu.
.
sov gott nu älskade finaste bästa farmor. jag saknar dig redan så det gör ont i hela kroppen.
this is were it all ends.
har en jätteklump i magen nu. ska försöka somna snabbt, är så trött. igår hade jag bästa dagen på flera flera veckor. vi hade julbak, snackade skit, åt pizza och gick ut och dansade. vaknade bredvid oskar och det är det bästa jag vet att göra på helgerna men värsta på vardagarna, det är rent ut sagt vidrigt att gå upp när han ligger där och snarkar. men idag var det bäst. sen var jag på ks i några timmar. det var okej men inte mer än så. känns som om det aldrig kommer bli mer än så. och nu har jag ätit lussebullar och pepparkakor och håller på att somna. söndagsklump i magen. igår var allt som vanligt och idag är verkligheten här igen. det är i alla fall lite skönt att rymma ifrån den, om så bara för en endaste dag.