i run like hell.
jag har sagt att jag varit på världens jobbigaste spinningpass fast dagens pass var utan tvekan det jobbigaste. en 10 minuter lång backe. jag höll på att lägga en pizza rakt över hojjen alltså. men jag klarade det. har ikväll beställt hem en väska, ett par skor och, förhoppningsvis, min studentklänning från forever21 som pappa får tar med sig hem sen. längtarrrrrrrrr. nu ska jag dricka te och läsa ut min bok och sen sova.
lille tay bebbe hälsar, han och jag ska skeda i natt <3
något som ändras.
godkväll. helgen är återigen slut för min del. den går alltid så fort. önskar att jag hade pluggat idag istället för att råka somna, det hade behövts. får ta det i veckan istället. på torsdag ska jag på min första skiva också. nu måste jag verkligen sova. klockan ställs ju fram en timme i natt och hela faderullan. kommer vara en zombie imorgon på jobbet, som vanligt. nå väl. godnatt!
vi har ett slut att vänta oss.
du satt med benen dinglandes i luften. ett par smutsiga converse satt på dina fötter. vänstorskon hade ett hål i sig. det kom rök när du andades för även om snön var så gott som borta var inte våren här än. stenmuren under dig var kall men du kunde inte gå därifrån. inte nu, inte än. inte medan han grät. något var på väg ur din mun, ett ord, kanske en tröst men det fastnade någonstans i stämbanden. de ville inte släppa i väg något som kunde göra honom illa. scenen som utspelades var som i den larviga kärleksfilmen ni hyrde en gång. du hade slagit händerna för ansiktet och skrikit "men så där går det ju inte till, jag skäms, stäng av!" och han hade skrattat och menat på att det bara var film. men vad var det här då? så vitt du kunde se var det ju verklighet. du kisade ut i mörkret, fixerade blicken på en flimmrande gatlykta. om inte muren var så satans kall. hur länge måste du sitta här, kommer han aldrig sluta gråta? "du sa att du var kräsen med vem du släppte in, vem du kunde ge så mycket av dig själv till att du tillät dig själv att bli älskad". du rycktes ur din dvala. hans minne var lika bra som hennes. påståendet fick hennes tankar att snurra. "du sa att jag var killen som inte fanns på riktigt. att du skulle hålla mig hårt. aldrig släppa". tystnaden som följde var så tung att man skulle hört en blyertspenna falla. det var torrt som sågspån i din hals och inte en endaste tår hittade ut. du var så genomskådad. han hoppade ner. snörvlade. tittade på dig där du satt och skämdes. hur kunde du veta att han var så sårbar, så liten, så jävla vacker. hans röst darrade. "jag älskar dig i alla fall. du är den finaste jag någonsin träffat. och att veta att du inte älskar mig gör mig illa. och det gör ont i mitt hjärta att behöva radera något magiskt ur mitt liv. men det händer nu. jag gör det nu.". röken var kritvit. tjock. du lyssnade efter pennan som kanske fallit. när du tittade upp hade han gått. muren var så jävla iskall.
back in the same place in another time.
jag har haft skinnjacka i två dagar i rad nu. lite kyligt måste jag erkänna, men inte så jag höll på att dö. jag sitter fortfarande och stirrar blint på min hemtenta i filosofi. raderar lite, skriver nytt, trycker ctrl + z tills det är som från början. blir inte klok på den här skiten alltså. inte ett dugg. om en timme går jag och tränar med lisa, ska bli skönt. imorgon är det torsdag och sen är det fredag och då är det helg. tänk att det snart är en vecka sedan vi åkte till berlin. var tar all tid vägen? jag är så efter. hänger inte med. behöver komma i kapp. måste börja springa. vi hörs sen.
those days.
hej. jag är hemma. berlin var så jävla fett <3 orkade inte gå till skolan idag. känner mig måttligt road av tanken på plugg. ändå ligger jag och nästan sliter av mig håret för att filosofi är så obeskrivligt tråkigt och svårt. min hemtenta kommer gå käpprätt åt helvete. hejdå.
let's take a trip.
hej igen. glömde bort mig själv och den här (satans) bloggen i ett par dagar. så kan det gå när man är stressad och har prestationsångest. men nu är det glömt och begravet! kl. 03.14 i natt hoppar jag på bussen som är första steget mot berlin. och fyfan vad vi har längtat efter den här resan. känns nästan lite overkligt att den blir av nu. kul ska vi ha det i alla fall. jag och mina 10 klasskamrater <3
fuck.
åkte hem igår (fredag) efter skolan och pluggade. vaknade upp idag (lördag) och har pluggat sedan klockan 11. det.tar.aldrig.slut. jag är jättestressad och har jätteångest över allt jag har att göra. så när det är jättefint väder ute och det är lördag och jag är ledig så måste jag ligga med skolan här hemma. det känns så jävla fel. men jag måste för jag vet inte hur jag ska hinna annars. de fyra veckorna som följer nu är så jävla smockade med prov, inlämningar, rapporter, projektarbete så det fan inte är klokt. så därför har jag skola sex dagar den här veckan. och imorgon ska jag jobba. så ingen helg alls. jag har redan haft mental breakdown en gång idag (okej det berodde mest på att jag bråkade med pappa för att han är DUM I HUVUDET men det andra gjorde inte saken bättre). försöker fokusera på nästa helg. på berlin. på att jag åker till barcelona om 130 dagar. på att det snart är slut med den här skiten.
we're going higher than before.
jag har mycket i huvudet just nu. mycket för mig. mest plugg. skolhatet har växt till ett stort svart hål i min mage. ångest kan väl vara en synonym till det. stress. om en vecka drar vi, det ska bli så jävla fett. fast med tanke på det jag har att göra innan skulle jag hellre vilja ha en vecka till på mig. var och tränade tidigare ikväll. är så skönt trött nu. ska kanske hålla tal imorgon bitti på engelskan så det är väl lika bra att jag lägger mig och sover nu. ska ju upp kvart i sex. skjut mig i huvudet alltså.
i promise.
this is beyond dreams.
hej små ni. efter en enda dag i skolan är man trött som ett as. det är konstigt det där. är något så sjukligt skoltrött just nu, så där som alla andra alltid sagt att dom är och som jag trott att jag aldrig ska bli. tji fick jag, så att säga, för jag spyr på allt som har med plugg att göra. och inte känner jag mig helt frisk än heller så jag skiter i att träna idag, stannar här med snoret och hostan. nej måndagar är bara deprimerande på alla sätt och vis. längtar tills imorgon!
the end.
blä. kul lov för min del, 3 dagar, fortfarande småkrasslig. tur att vi åker till berlin om 2 veckor i alla fall så jag har något fint att se framemot. jag har hunnit äta kebab, vara i stan, fika, se 127 timmar och true grit och en utgång på 3 dagar, alltid något. ikväll ska jag nog stanna inne. äta tacos. är sugen på att se en riktigt äcklig skräckfilm. och det var bra att det regnade idag, snön försvinner fortare då.