and i won't be found.
jag har läst ut två helt fantastiska små romaner och lyssnat på tallest man on earth sedan jag sist var här. ska länka och visa sen. nu ska jag sova bort min sjukdom för imorgon skall jag jobba. hejhej.
jag är nog inte det du drömmer om, men jag är det du ser.
hej! jag har tänkt så mycket på sista tiden, saker jag vill skriva och säga, men nu fick jag plötsligt skrivkramp. jag hade ångest i morse när jag vaknade. ni vet, som när man ljög för mamma och sa att man kräkts bara för att få vara hemma från skolan och sen låg man ändå hemma hela dagen och hade astråkigt och det dåliga samvetet bara vällde över en för att man inte var i skolan. hatar det. men om det är så att någon råkar läsa det här och har kräkts på riktigt och måste ligga hemma, läs den här boken (du kommer skratta, gråta och önska att den aldrig ta slut) och LOVA att lyssna på den här skivan (gråter mest)(men på ett bra sätt såklart). melissa horn är ett geni. imorgon ska jag jobba. ska faktiskt bli kul. hålla tankarna borta från annat. det gillar jag.
i'm so tired.
vi biter ihop och fortsätter att leva. absolut inte genom att låtsas som om ingenting hänt eller kommer hända men mer under en acceptans, ett okej. även fast det aldrig någonsin varit mindre okej än vad det är just nu. men det går vidare. dagarna springer på. två dagar av ledighet snart slut. hade behövt det dubbla. kroppen skriker efter sömn. jag borde oroa mig för jobb och liknande. gör det inte, av någon anledning. grubblar mycket, längtar efter en massa. funderar på vad som egentligen ska göras och inte. och ska det göras nu, måste det göras nu. det är i sådana här lägen man önskar att man var så in i helvete bra på något. verkligen brann för något. jag har inte det, gör inte det. ska visa en fin bok sen, en av de allra bästa jag läst i hela mitt liv. så bra är den. sen nån dag så ska jag visa den. nu ska jag göra mig en nachotallrik och äta den till middag i min absoluta ensamhet. livet. livet livet livet. hatar och älskar det på samma gång.
jag hatar livet. det är så jävla läskigt.
we can't live forever.
jag har för tillfället inget liv. jag lever men vet inte om det. jag vaknar går till jobbet går hem och somnar. ibland tränar jag innan jag går hem. har inte haft på mig mina fina jeans eller en tröja jag tycker är snygg sen jag kom hem från grekland. jo förresten. när jag klippte av mig håret hade jag på mig en fin tröja. annars är det mest pyjamas och förkläde. fast på måndag blir jag ledig i två dagar i alla fall. tror jag kommer vara trött på måndag eftersom jag är helt slut redan nu. kom till jobbet 07.30 i ösregn. väntade utomhus i 20 min. sen åkte jag hem för vi skulle inte ens öppna. det regnar ju mer än någonsin idag. så jag ligger i soffan. kommer somna snart. sen ska jag åka till pappas jobb. sen ska vi till farmor. min älskade fina bästa farmor <3 jag vet inte om det är tröttheten eller själva verkligheten som slog mig för ett tag sen men jag känner i hela kroppen att jag kommer vara ledsen idag. ska försöka intala mig motsatsen. vill inte vara ledsen idag när jag helt oplanerat blev ledig. jag spelar wordfued och dricker te. jag köpte en tidning. känner mig sjuk fast jag är så frisk som man kan bli. saknar något idag, vet inte vad. vågar inte kolla mitt konto för då bryter jag väl ihop. jag har nog aldrig skrivit något så osammanhängande som detta. ber om ursäkt för det. till mig själv eftersom det mest är jag som läser. på tal om läser har jag läst en sån jävla radda med bra böcker i sommar. ska skriva ner dom här sen. åt mig själv. nu slutar jag. tyst.