vad spelar det för jävla roll om det aldrig kan bli vi nån gång?

imorgon har jag min första föreläsning på högskolan. är nervös, som sig bör, men det är ändå så jobbigt. jag får ångest av att inte fatta och vara förberedd och ha koll. nervös av att vara ett frågetecken och ett pucko. mitt behov av att jämt ha stenkoll är inte alltid sunt. jag vet inte riktigt om jag kan kalla det ångestattack men emellanåt när allt bara skenar iväg så liksom knyter sig det i bröstet och magen och hjärnan på samma gång och jag måste lägga mig ner i sängen för att kunna andas och så tappar jag all livslust i någon minut tills jag börjar resonera med mig själv att det här ändå går att ordna upp, strukturera och bena ut. bara andas. så vill jag gråta men det går inte. sen släpper det sakta greppet om min kropp. men alltså, min rädsla att misslyckas kanske är lite väl. litteraturvetenskap med skapande svenska ska jag läsa i alla fall. eller just nu vill jag inte alls läsa det men ska ge det denna vecka i alla fall så får vi se.
 
jag och oskar var i turkiet förresten. det var fantastiskt. sen igår har jag haft magknip. det kommer och går. vet inte vad jag ska göra riktigt för det brukar ju gå över av sig självt det här med min krångelmage. och nej det är inte av nervositet tyvärr. hellre det. det här har jag haft i år och dar. hoppas det är borta imorgon i alla fall. aja. häj!

.

I failed to be the light you found in love.
 
ben howard
 
 

så säger dom

för kärleken dör som allt annat levande.

och det dom säger om att ingenting varar för evigt, varför skulle då kärleken vara ett undantag?

interested in everything but committed to nothing.

men älskling vi ska alla en gång dö, ja vi ska alla en gång dö.