tjugonionde augusti
första riktiga skol-onsdagen. slutade fem i fyra, riktigt segt faktsikt. i övrigt gick dagen ganska snabbt. i hade bild och fick reda på att vi ska göra ett bildprojekt. jag ville bara springa därifrån, för det kunde inte varit mer ointressant än sådär.
jag lyckades tjata till mig skjuts hemfrån skolan på emils moppe, så jag klarade mig precis undan regnet. och nu är jag så trött att det känns som om jag skulle kunna gå och lägga mig nu och sova runt. det är fan helt sjukt. ska nog göra det, kommer vara ruggigt pigg imorgon då haha.
igår kom min pappa hem från landet, hade varit och hämtat en cykel hos farmor. och vad har han med sig? jo ett par nya raggsockor som farmor stickat åt mig. rosa och vit randiga, hur mys som helst. tack lilla farmor! jag skickade ett sms för att visa min enorma uppskattning och vips, några minuter sedan hade hon svarat. måste säga att jag är lite stolt över att jag lärt henne smsa trots sina typ 74 år.
well. nu orkar jag inte sitta här och tjata mera.
puuuuuuuuuuusss!
jag lyckades tjata till mig skjuts hemfrån skolan på emils moppe, så jag klarade mig precis undan regnet. och nu är jag så trött att det känns som om jag skulle kunna gå och lägga mig nu och sova runt. det är fan helt sjukt. ska nog göra det, kommer vara ruggigt pigg imorgon då haha.
igår kom min pappa hem från landet, hade varit och hämtat en cykel hos farmor. och vad har han med sig? jo ett par nya raggsockor som farmor stickat åt mig. rosa och vit randiga, hur mys som helst. tack lilla farmor! jag skickade ett sms för att visa min enorma uppskattning och vips, några minuter sedan hade hon svarat. måste säga att jag är lite stolt över att jag lärt henne smsa trots sina typ 74 år.
well. nu orkar jag inte sitta här och tjata mera.
puuuuuuuuuuusss!
tjugonde augusti
så sitter man här nu med hela sommarn som en enda stor, tung och redan saknad ryggsäck hängandes på mina axlar. imorgon tar livet nästan bokstavligt slut. och jag vet "vilken överdrift" tänker hälften. men nej. mitt liv tar nog slut imorgon, eller typ redan ikväll.
för imorgon ska man börja öva in rutinerna, man ska träffa dom man inte vill träffa. man ska låtsas vara glad över att se minst hälften och sen ska man även helt plötsligt få massa tider att passa igen. och jag vet, jag har varit med om det här nu några gånger. nionde gången i år. men det har fan aldrig någonsin känts såhär jävligt innan vad jag kan minnas.
det är som att hela tiden på något sätt springa i motvind. jag vet inte, men motivation är bortblåst. och när september med all sin kyla och tråkiga blåst kommer tar mitt liv verkligen slut. för då kommer jag inte ha en enda ledig helg på en månad. det är örebro hit, cuper dit, träningsläger här och seriestart där. jag kommer förtvina. och nej jag ska inte klaga. jag vet, jag vet, jag vet. men det är så jävla svårt att låta bli. det är ju lika jobbigt för de flesta andra. men just nu behöver jag bara något nytt. för jag vill begrava allt som hänt senaste månaderna någonstans där det aldrig kommer upp igen. för jag har ingen lust att minnas sånt som ändå bara i stort sett är skit. folk kommer och går i ens liv, hela tiden. sommaren tvåtusensju. den kommer nog blekna rätt fort i min sommarlista. ingen höjdare, och inget man direkt har att ångra eller sakna. jag måste däremot börja blogga igen. det håller mina minnen lite vid liv. endast för min egen skull. haha.
peace out!
för imorgon ska man börja öva in rutinerna, man ska träffa dom man inte vill träffa. man ska låtsas vara glad över att se minst hälften och sen ska man även helt plötsligt få massa tider att passa igen. och jag vet, jag har varit med om det här nu några gånger. nionde gången i år. men det har fan aldrig någonsin känts såhär jävligt innan vad jag kan minnas.
det är som att hela tiden på något sätt springa i motvind. jag vet inte, men motivation är bortblåst. och när september med all sin kyla och tråkiga blåst kommer tar mitt liv verkligen slut. för då kommer jag inte ha en enda ledig helg på en månad. det är örebro hit, cuper dit, träningsläger här och seriestart där. jag kommer förtvina. och nej jag ska inte klaga. jag vet, jag vet, jag vet. men det är så jävla svårt att låta bli. det är ju lika jobbigt för de flesta andra. men just nu behöver jag bara något nytt. för jag vill begrava allt som hänt senaste månaderna någonstans där det aldrig kommer upp igen. för jag har ingen lust att minnas sånt som ändå bara i stort sett är skit. folk kommer och går i ens liv, hela tiden. sommaren tvåtusensju. den kommer nog blekna rätt fort i min sommarlista. ingen höjdare, och inget man direkt har att ångra eller sakna. jag måste däremot börja blogga igen. det håller mina minnen lite vid liv. endast för min egen skull. haha.
peace out!