julia

Jag har varit ledsen och tankspridd i 2 dagar nu. I helgen fick jag ett hemskt besked och det stressar mig och det gör mig otroligt ledsen att tänka på det. Livet är förgängligt, ni vet det va? Slösa inte bort tiden du har med dom du tycker om. Och snälla alla jag tycker om, sluta röka! Sen har jag också en framtidsångest utan dess like. Fick tårar i ögonen av ilska över att inte ha några mål, visioner, drömmar eller planer. Så jävla dumt och oambitiöst av mig. Vad gör jag med mitt liv här? Med mitt hjärta? Hur långt är egentligen 56 mil? För att slippa tänka på det, i alla fall för en stund, så går jag och tränar och gör slut på mig själv och inser sen vilken hatkärlek gymmet är för mig, jag har svårt att beskriva det alltså. Men jag är helt blank när jag är där, från sekunden jag går in tills jag kommer ut och andas iskall luft. Livet är på paus och så lätt att hantera där inne, allt handlar om dina prestationer där och då. Inget annat. Blank, tom och tyst. Jävla fans helvetes skit.