åttonde november
snart så kommer droppen som får bägaren att rinna över. tro mig, jag känner det. det har redan gått en vecka på november. det är helt sinnessjukt. tiden rinner iväg, och jag har så svårt att hinna ikapp. jag drar mig upp ur sängen varje morgon till sist, för att mötas av en grå värld. vart i helvete får folk sin inspiration och energi ifrån? jag kan verkligen inte hitta något som gör mig glad för tillfället. och jag kan inte låta bli att bli irriterad på alla dessa människor som är så glada hela tiden, det känns som om jag är den enda som inte går runt med världens leende på läpparna varje dag, sedan att de inte kan acceptera att alla inte är lika glada som dom gör mig ännu mer irriterad, jag har en tendens att lacka för småsaker och när folk vet om det och provocerar mig undrar jag bara till vilken nytta? förutom det har jag ca fem stycken rena helvetesveckor framför mig i skolan, med prov, inlämningasarbeten och betygspress. jag har beslut att fatta och förlorad tid att ta igen. men jag har ingen ork, ingen lust. jag har en känsla av att det brukar bli såhär ibörjan på varje vinter, men i år känns det extra jävligt av någon anledning. det gäller väl att ta vara på de saker som gör en riktigt glad, att utnyttja helgerna på bästa sätt och försöka vila och sova ut för att klara sig igenom veckorna. jag trodde jag gjorde det på lovet, men jag känner mig mer trött än jag gjorde innan lovet. jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär men det gör ingen större inverkan på mig för tillfället.
dagens tredje kopp te ska fixas. måste ladda lite inför utvecklingssamtalet i eftermiddag, känner på mig att det kommer gå käpprätt åt helvete. kan ju säga redan nu att jag måste skärpa mig, och återigen kommer jag sitta där och nicka och säga "ja, jag ska försöka skärpa mig". innerst inne vet jag att jag inte kommer lyckas, men jag får väl tända en liten stjärna av hopp för pappa och mamma. skriver mer ikväll.
ha en fortsatt bra dag!
lika stor glädje som saknad, bilder från mallorca i sommras (klicka för större)
dagens tredje kopp te ska fixas. måste ladda lite inför utvecklingssamtalet i eftermiddag, känner på mig att det kommer gå käpprätt åt helvete. kan ju säga redan nu att jag måste skärpa mig, och återigen kommer jag sitta där och nicka och säga "ja, jag ska försöka skärpa mig". innerst inne vet jag att jag inte kommer lyckas, men jag får väl tända en liten stjärna av hopp för pappa och mamma. skriver mer ikväll.
ha en fortsatt bra dag!
lika stor glädje som saknad, bilder från mallorca i sommras (klicka för större)
Kommentarer
Trackback