julia

vilken helkonstig helg som passerat nu. den här dagen har helt gått åt skogen, legat i sängen och mer eller mindre mått dåligt hela dagen. kollat på one tree hill och greys, somnat och vaknat. spolat tillbaka det jag missat för att sedan somna igen. helt sämst! om jag går och lägger mig om någon timme kommer jag med största säkerhet kunna sova runt, så trött är jag. börjar dock 10.30 imorgon, riktigt skönt. har gymnasievecka så det blir bara masa studiebesök och annat tråk. jag längtar som fan till den femte december, då släpps greys anatomy säsong 3 haha. så kul har jag, längtar till releasen av en tvserie box. måste fixa pappas present, är ju trots allt farsdag idag.
skepp o hoj!


vi förnekar det mesta här i livet, för att vi vet att sanningen kommer såra oss. vi förnekar känsor, vi förnekar händelser, vi förnekar minnen och vi förnekar att vi förnekar saker och ting. även fast vi vet att sanningen håller i längden, att vi vinner på det, så väljer vi att strunta i det. leva i någon slags förvrängd lycklig värld, uppbyggd av förnekelsen själv. det är på det hela taget onödigt, för vi kommer ingen vart med det, inte på lång sikt iallafall. så varför kan vi inte bara inse att sanningen gör ont, inse att smärtan fördubblas om vi nu ska tränga bort allt som är sant. bara inse att allt inte är som i sagorna, inse att det aldrig kommer bli så heller.