sjunde november
gud vilken otroligt seg dag. helt sjukt vad den har gått långsamt. känns som om det var en vecka sen jag gick upp ur sängen imorse. sånt orkar man bara inte med! iaf så fick jag till ett vg på mitt noprov, fullständig lycka. plus att jag lyckades helt okej på soprovet också. jaja, nog om skola!
jag har aldrig riktigt tänkt efter på hur lätt man dömer folk, hur många personer man går miste om i livet just för att det man ser av dom vid första ögonkastet kanske speglar deras absolut sämsta sida. hur många är det inte som man dagligen dömer ut, som inte ens överväger att ge chansen? alldeles för många enligt min mening. nu menar jag inte att precis alla man ser varje dag är underbara människor, för man klickar ju olika med olika personligheter såklart. men det är lite synd. jag tror även alla har en person som dom träffar varje dag, säger hej till och ibland kanske tillochmed frågar något utan att egentligen bry sig. tänk om just den personen är något extra? något som man aldrig kan få veta eftersom man redan för början bestämt sig för att inte bry sig, eller ens försöka bry sig. det är i mina ögon så onödigt. och det värsta är att jag är exakt sådär själv. tyvärr. jag har bestämt mig för att försöka bättra mig och ta tag i de relationer som bara är på avstånd. se om det kanske finns en grund till en stark vänskap, om inte så nej, men då har jag iallafall försökt.
jag skulle också vilja veta vad folk tänker när dom ser mig. typ på stan, eller i skolan, på tunnebanan eller så. deras första tanke. skulle vara kul att veta vad man ger för intryck. förmodligen lite obehagligt också eftersom det säkert är saker man inte vill höra om sig själv. iaf, jag tror det kan göra skillnad. att sluta döma folk efter det allra första intrycket. jag tror som sagt att man missar en del personer som man egentligen skulle mått bra av att känna och umgås med, men som man inte ens försökte ta någon djupare kontakt med eftersom man dömt dom, medvetet eller omedvetet, från första början.
jag har aldrig riktigt tänkt efter på hur lätt man dömer folk, hur många personer man går miste om i livet just för att det man ser av dom vid första ögonkastet kanske speglar deras absolut sämsta sida. hur många är det inte som man dagligen dömer ut, som inte ens överväger att ge chansen? alldeles för många enligt min mening. nu menar jag inte att precis alla man ser varje dag är underbara människor, för man klickar ju olika med olika personligheter såklart. men det är lite synd. jag tror även alla har en person som dom träffar varje dag, säger hej till och ibland kanske tillochmed frågar något utan att egentligen bry sig. tänk om just den personen är något extra? något som man aldrig kan få veta eftersom man redan för början bestämt sig för att inte bry sig, eller ens försöka bry sig. det är i mina ögon så onödigt. och det värsta är att jag är exakt sådär själv. tyvärr. jag har bestämt mig för att försöka bättra mig och ta tag i de relationer som bara är på avstånd. se om det kanske finns en grund till en stark vänskap, om inte så nej, men då har jag iallafall försökt.
jag skulle också vilja veta vad folk tänker när dom ser mig. typ på stan, eller i skolan, på tunnebanan eller så. deras första tanke. skulle vara kul att veta vad man ger för intryck. förmodligen lite obehagligt också eftersom det säkert är saker man inte vill höra om sig själv. iaf, jag tror det kan göra skillnad. att sluta döma folk efter det allra första intrycket. jag tror som sagt att man missar en del personer som man egentligen skulle mått bra av att känna och umgås med, men som man inte ens försökte ta någon djupare kontakt med eftersom man dömt dom, medvetet eller omedvetet, från första början.
Kommentarer
Trackback