iddddddis
whats up med att ens föräldrar alltid tror att något allvarligt har hänt så fort man inte pratar i 120 vid middagsbordet? alltid när min mamma börjar bli oroarn så blir jag ännu mer irriterad och kan inte sitta kvar vid bordet. jag har tydligen dom kraven att alltid vara glad på mig. jag är glad, jag var glad. hade bara nyss vaknat och då finns det inte en enda jävel i hela världen som är glad. i vilket fall som helst sitter jag och funderar på när i veckan jag ska hinna åka till stan och fixa de sista balgrejerna och köpa med mig sånt svett jag behöver inför hallsberg i helgen. august la även upp en fin bild på mig på fejjan idag. nu får den som vill avgöra vem som är läckrast av oss två, eller rent utav om vi är lika läckra båda två? (klicka för att få större bilder)
Kommentarer
Trackback