julia

idag är det en månad sedan jag blev riktigt glad igen. jag är lättad över att ha bevis på att saker och ting faktiskt löser sig ibland. det känns som om jag har något att tro på igen, iallafall något som är värt att tro på igen. både jag och oskar vaknade upp supersnoriga imorse, mest han dock. han anklagade genast mig för att ha blivit smittad i skolan och sedan spridit vidare snorigheten till honom. jag tvivlar. starkt. ikväll ska jag, by the way, äta hemmagjord pizza. det är något jävligt värt att se framemot. annars vet jag inte. knarka nässpray.