julia

som vanligt ligger jag i sängen och tänker. jag känner mig ganska disträ. har gjort det i princip hela veckan. jag hoppas på att oskar kommer hit sen igen, jag orkar inte vara ensam ikväll. jag vill inte vara ensam. ibland är det bästa som finns att vara ensam men det är ju mer när man har ett alternativ, när man vet att man inte behöva vara vara det men man har ändå chansen att välja. nu är det mer en såndär påträngande ensamhet som jag bara kan acceptera. fyfan vad jag svamlar. typiskt söndagar, då har man massa tid över att tänka och då slutar det alltid med sånt här.