julia

mätt och seg. lite stressad inför provet imorgon. sugen på att sitta ute på balkongen. inte taggad för ma och pa's hemkomst. vill sova med oskar. vill inte vara ensam ikväll. jag är glad. på allvar glad. men det är nått som tar emot och jag kan inte sätta fingret på det. jag är ju en sån som alltid letar fel. som inte tillåter det att vara bra ibland. känner att det omöjligtvis kan vara så att allt är någorlunda perfekt. fast tydligen så är det kanske så. varför kan jag inte bara vara. jag missar ju att ta vara på det. i guess att det handlar om min bedrövliga inställning till allt. men jag kan inte ändra på den. inte för att jag gör tappra försök direkt men det känns verkligen omöjligt. jag vill bara känna som jag alltid känner när jag är med dig. då jag känner att allt kommer att ordna sig. då det känns som att det inte spelar någon roll vad som händer. vi klarar det ändå.