samma krig och samma sorg. samma skräck i samma borg igen.

nu är jag på yttepytte lite bättre humör än när jag kom hem. i och för sig längtar jag redan tillbaka till the westcoast och lysekil och jag förstår inte riktigt varför jag åkte hem idag men nu är jag hemma och det är väl i och för sig skönt på sitt sätt också. vad har vi gjort där nere egentligen då kan man ju undra. söndag till tisdag var det mulet och regn. så vi hyrde film, drack läsk och te, godis och åt en jävla massa mat. i onsdags på min födelsedag var det strålande sol och då var vi och solade i hamnen och åt souflaki på kvällen. idag träffade jag också mina föräldrar för första gången på tre veckor. och jag trodde verkligen att jag saknat dom, men förlåt, det har jag verkligen inte gjort nu när jag umgåtts med dom i mer än en timme. det enda dom gör är ju att gnälla konstant, oavsett vad det gäller så gör jag alltid nått fel. annars är det bara 364 dagar kvar tills jag fyller 18 och blir fri och det känns ju faktiskt mer än okej. imorgon skulle jag egentligen ville åka och shoppa men om det är fint väder känns det ju roligare att lägga sig och sola typ. jag har ju ändå ingen att leka med här hemma nu när halv crewet är kvar i lysekil men jag brukar vara ganska bra på att roa mig själv så det ska nog gå galant. nu blev det här världens längsta inlägg men jag är så irriterad just nu att om jag skriver snabbt utan att riktigt tänka så glömmer jag bort att jag är superarg. sova tidigt ska jag i alla fall göra också, har varit vaken sen klockan 5 bortsett från någon timmes sovande hit och dit på bussen från göteborg (som förövrigt tog 7 vidriga timmar - utan toa för den blev det självklart stopp i den efter 2 timmar). punkt. godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback