julia

minst sagt omtumlande dag. känner mig svag och darrig och framför allt trött. mina ögon är rödsprängda och svider. men på något sätt känner jag en lättnad. jag märkte att jag gått och spänt mig för den här dagen i flera veckor, kanske därför jag blev så trött när allt släppte. först trodde jag att jag skulle reagera på samma sätt som förra gången då jag liksom inte reagerade. men nu när jag reagerade så var det nästan som en spärr släppte, det kändes liksom okej att visa känslor för en gångs skull. och allt var så fint och jag försökte tänka på alla bra minnen. och när mitt kusinbarn på 11 månader vinkade hejdå till mormor så kändes det nästan bra. allt är lugnt nu liksom. så jag kommer somna bara jag lutar huvudet på kudden nu känner jag. imorgon ska jag träffa malin och det ska bli superkul för det var ju en hel vecka sen.

sov gott nu mormor. jag vet att du mår bra nu och det räcker. du måste hälsa morfar och farfar också, lova det!