julia

min pappa berättade att min jämnåriga kusin från seattle vill komma hit ca en vecka i slutet av sommarn. det får hon mer än gärna göra, fan vad skoj att lära känna henne lite bättre var det första jag tänkte. sen blev jag lite rädd med tanke på att det är bara engelska som gäller, ingen svenska nånstans. men det ska nog gå bra. klarade jag det när jag var 7 och 13 lär jag ju klara det när jag är 16 också. så nu tänker jag bara skojskojskoj. sen undrar jag om hon kommer ställa sig positivt eller negativt till hur jag lever. och vad jag gör om dagarna osv osv. för så som jag uppfattat det är skillnaden mellan våra liv så sjukt stor att jag nog inte ens fattar. men det lär jag ju nog märka. nu är jag lite happy faktiskt, har alltid varit lite småsur över att mina jämnåriga tjejkusiner bor på andra sidan jorden. sen om hon kommer hit och hälsar på tänker jag bannemig åka dit och hälsa på också. hihi.