julia

först låg jag och läste mig trött igår. och sen när jag väl skulle somna så var det omöjligt. och när jag väl hade somnat så vaknade jag minst fem gånger och trodde det var morgon. och allt det bara för att jag är så ovan vid att sova ensam numera. ett tag där kände jag nästan, men bara nästan, för att smyga in och lägga mig mellan mamma och pappa. nej men typ. jag var livrädd. och det var ännu segare att gå upp då. en dag med två prov och sammanlagt fyra timmars håltimmar (blev knäppt att skriva) är skönt att lägga bakom sig. bästa skulle bara vara om jag slapp få ett nervöst sammanbrott ikväll igen. jag är bra på att vara själv men usel på att vara ensam. nu ska jag fortsätta läsa ljudet av ditt hjärta.