julia

det är konstigt att kärlek kan svida som sprucket munsår ena minuten och den andra så är det som en famn som håller en hårt tills man somnar. det är så tunnt och skört att man riktigt måste passa sig för så att man inte råkar göra det illa. speciellt i början. och i mitten. och alltid. när jag tänker på att någon annan håller mitt hjärta i sina händer så blir jag lite ängslig och när jag sedan kommer på att jag också håller någons hjärta i mina händer så blir jag asnervös och nästan skrämd. fast det är ju det finaste jag någonsin varit med om. kärlek. på riktigt. och även om jag är ängslig, nervös och skrämd så känner jag mig tryggare än vad jag någonsin gjort förut.