julia

idag var inte en dag jag längtat efter. började gråta när jag pussade oskar hejdå. kändes som om någon sparkade mig i hjärtat. på två år och två månader har jag aldrig varit ifrån honom längre än en vecka. det låter inte klokt nu när jag tänker efter men så är det i alla fall. och nu ska vi inte ses på tre. han ringde nyss och sa godnatt och jag kände hur tårarna bara kom. hade inte trott att jag själv skulle reagera så här. och just nu känner jag inte ens att jag överdriver. det kommer vara pissjobbigt att inte få prata med honom, eller ens höra i från honom, varje dag. vet inte ens varför jag är så rädd och ledsen. eller jo, det är ju för att jag tycker om honom så sjukligt mycket, men det är inte så att han ska ge sig ut på ett farligt uppdrag. men jag kommer ju överleva min ensamhet. och jag kommer vara så jävla glad när han kommer hem igen den 27e. kommer bli en tråkig jul utan honom. hemsk december. med hjärtat på andra sidan jorden. min 1,40 säng känns plötsligt som en 5,40 säng. som jag sagt, påtvingad ensamhet är det absolut värsta jag vet.