man har tur ibland va?

man får tydligen inte fira månadsdagar längre var det någon som sa. inte när det gått så lång tid. men eftersom oskar vägrar ge mig en bebis så får jag vara glad åt det lilla. som till exempel att det imorgon har gått 2 år och 9 månader sedan vi blev ihop igen. det är i och för sig inte så lite alls. det är typ allt egentligen. det finaste jag äger och har den där killen. och tänk då, oskar, hur fin en liten bebis skulle bli. som sover i vår säng (som vi inte har men som vi skulle köpa eftersom vi skulle flytta ihop i samband med bebisen) och kuttrar och skrattar. okej jag ger mig. men när vi firar 10 år och 9 månader har vi nog en bebis. jag längtar. tycker om dig massa massa massa ändå! nu - sleepmode. godnatt.
Kommentarer
Trackback