julia

imorgon flyttar jag hemifrån. blir sambo, tänka sig va. jag och oskar, efter mer än fyra och ett halvt år ihop. jag är jättenervös. inte för själva grejen med att bo ihop och allt sånt utan för att liksom lämna min mamma och pappa. jag vet att det kanske låter lite konstigt men alltså jag är fantastiskt familjekär. jag älskar att bara vara med min familj. prata och skratta och sådant. och mina föräldrar är världens finaste och nu känns det som om jag liksom lämnar dom helt ensamma. hur ska dom klara sig. kanske lite dumt, klart dom klarar sig, eller jag vet inte.. tur att dom har tyson i alla fall, en bebis kvar i hushållet. okej jag är nervös för en sak angående själva flytten: mina kläder. jag har sex stora svarta sopsäckar fyllda med kläder, en fet överfylld ikeakasse med väskor, mer än en flyttlåda med skor och jackor och sjalar har jag inte ens packat ner än. jag vet inte hur det ska få plats för vi har ju inte en garderobsavdelning direkt!!! nej men alltså det här med att flytta ifrån mamma och pappa gnager lite i mig. visst kommer jag att bo nära, typ tjugo minuter ifrån dom men ändå. jag tycker ju om dom så mycket. sista veckan på resan hade jag sjuk hemlängtan efter dom och sigge. det är väl bra det iofs, att man älskar sin familj. för man har ju bara en liksom. lilla mor och far. i det här stora huset. pluttisarna. 

 

sista blogginlägget jag skriver i det här rummet då (som för övrigt ekar tomt, inte en pryl kvar). nej usch vad deppigt det kändes. gud att jag tycker att det ska bli så jobbigt. men lika roligt också såklart. det här är så typiskt mig. nästa gång jag skriver sitter jag nog i min egen soffa. ja du. livet. det är väl det här som är det antar jag. godnatt!