suck....
varför är det alltid på kvällen ånger väller upp inom en? sätter sig i hela kroppen och man blir nästan spyfärdig? det är alltid på kvällen när man ligger där i mörkret och försöker somna som tankarna snurrar som värst. det är alltid då man inser sina misstag och bara önskar att man gjort annorlunda. det är som om man sätter sig själv i döläge och det spelar ingen roll vad man gör; man kommer ändå inte därifrån. kan man aldrig nån gång bara inte få känna någonting alls? kvällarna som förut var dagens bästa stund är nu något man är rädd för. varför är man rädd för sig själv? kan man inte styra sig själv kan man förmodligen inte göra något för andra. en uppoffring eller två. handlar det om osäkerhet eller är det något alla går igenom, för just nu känner jag mig så jävla ensam.
Kommentarer
Postat av: Anonym
du är inte ensam.
Postat av: G
jag håller med.
Trackback