fram och tillbaka. vi åker fram och tillbaka.

ikväll har jag gråtit. inte så mycket men tillräckligt. det är en sådan vidrig kväll, en riktig sådan där jävla kväll. jag grät till zozo. grät till lite musik. grät lite till livet, sanningen, verkligheten, orättvisan, skiten. det som förstör så jävla mycket. åt jävla pissskithorcancer och allt vad det för med sig. hur det äter sig igenom allt, karvar sig igenom varenda hål och springa. spränger alla murar och bränner alla broar. hur det äcklar oss alla och hur det gör oss ofattbart maktlösa. hur det gör att man börjar räkna dagar och planera. varför får aldrig folk det de förtjänar, både framåt och bakåt? varför ska ens hjärta behöva hoppa ur led gång på gång på gång. det här jävla livet alltså. ibland har man ju bara ingen lust.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback